Helgen var minst sagt omtumlande. Dagen idag har varit rätt förvirrande den med...

Jag vet seriöst inte vad jag göra. Oavsett vad ens vänner eller familj gör så tycker man ju lika mycket om dom fortfarande? Känslorna försvinner ju inte bara så där. De människor jag räknar som mina närmsta vänner har lyckats ta en plats i mitt hjärta. Utan dom blir det tomrum, hål, eko. Så fungerar jag. Mina vänner betyder allt för mig. Jag skulle göra allt för dom och jag hoppas dom skulle göra allt för mig. Vänskap ska man vårda ömt och försiktigt, gör man det är det något som kan vara för alltid.

Även om jag anser att tillit är viktigt, kanske det allra viktigaste i alla olika förhållanden, så vet jag att alla människor kan göra misstag. Misstag som gör att tilliten försvinner eller sviktar, men den måste väl kunna byggas upp igen? Vi får hamra och spika och bygga... inte en bil, utan tillit. Tillit och samma vänskap som funnits där. En av de allra bästa. Jag hoppas det går.